Still counting the steps

Ja, kollade min mail då. Hade fått ett från SI, så det var någon som jobbade där som hade gått igenom mitt ansökan. Ska tydligen ändra lite i mitt host family letter, mest flytta det lite hit och dit då. Men inte mer än så. Just nu så är den uppe i 1100 ord ca. Och jag är inte ens färdig. Oh the horror.
Sen var jag nog tvungen att göra om en bild så att man ser att det är min familj, alltså deras ansikten. Sen måste jag hitta bilder på barn som jag inte är släkt med. Ska fråga min BFF om att bilder. Hon har ju systemkamera och grejer, så det blir fina bilder.
Måste kanske fixa designen på den här bloggen, är så jävla tråkig att bara ha den så. Vit... I like color.



Nu ska jag pula på mitt letter så att det blir en mindre grej att göra till den här ansökan.

Au Pair organisation?!

Jag är fortfarande lite i valet med att välja en organisation. Jag fick ju som sagt rycket häromdagen och anmälde som en liten **** på alla möjliga organisationer och helt ärligt, jag gillade verkligen STS men SI känns så jävligt mycket mera proffsigt. Deras hemsida Au Pair in America (den man sköter ansökningen och kontakt med familjen) känns så fräsch, mycket, mycket, MYCKET information (knowledge is power people!). Jag har redan hunnit skriva det mesta, fattas bara referenser (måste ta reda på kontaktuppgifter) och brevet till familjen man ska skriva.

Sen är det stora hela för mig med att jag tycker inte man ska behöva lägga ut så mycket pengar som hos STS och Cultural Care (jävla ripoff hos CC alltså, höll på att smälla av när jag såg priserna). Jag tycker inte man ska behöva betala för en upplevelse, jag ska faktiskt vara borta i ett år och tjäna pyttelite pengar (och bli massa erfarenheter rikare ja! Men ändå, kom igen?)

SI skickade hem papper, där det står klart och tydligt vad som gäller, om jag skulle ångra mig med att åka som Au Pair någon gång, så skulle jag bara har gjort av med 172kr (avgiften för brottsregistret). Och detta är när jag redan har varit på intervjun som man ska gå på, fått min ansökan godkänd av SI här hemma i Sverige OCH av förmedligen i USA. Till skillnad från STS (som jag har fattat det) så ska allting vara färdigt i princip innan man kommer på intervjun, kändes lite så där. Har verkligen ingen lust att lägga ut massa pengar på något som kanske ångrar mig på senare. Jag känner mig själv, jag är lila idag men kan lika gärna vara grön imorgon.



Vad skönt det är att ha en blogg. Man fattar lite beslut medans man skriver. Det blir nog SI! Hurra för SI!

Steg 1 och efterföljande

Ibland så är det bara första steget som räknas, för vem orkar hålla på det resten som kommer? Ja, mitt första steg var ju efter jag fått en light-bulb moment och började googla på nätet.

Jag kollade varenda jävla organisation, Peek-a-boo (I see you!), STS, SI och Cultural Care. Jag satt med mitt kollegieblogg, kluddade så IN I. Och det hjälpte ju, väldigt mycket, ganska skönt att se en klar blick mitt i allt kludd. Lite utav en uppenbarelse faktiskt.

Och den lyckliga blev ju STS som jag, förmodligen, ska lägga ner mina svett-och tårar pengar på. Dom kändes bäst, och vilken kontakt man fick av dem med. Inte alls pushigt, jag måste bara säga att jag kollade på utbytesprogram med EF eller i alla fall ha ett College year där borta, shit my britt säger jag bara! Tjejen som ringde var inte alls intresserad av att lyssna på mig, mmmmm du kanske vill ha det här? Trots flera påpekelser från min sida så var det inte ett enda intressant.

Men Malin från STS, vilken härlig tjej. Ge henne löneförhöjning ASAP, hon var SÅÅÅÅ trevlig, gav synpunkter, var konkret och kom med förslag och gav mig ALL information jag behövde. Och det är där det hela började. Nu ska jag fundera lite, det är ju ändå mycket pengar som står på spel. Så det jag gör nu då (jag vet inte om man får göra det, FÖRLÅT STS OM NI LÄSER DET HÄR), jag skriver min ansökan då den som STS ska godkänna då. Och när den är klar och dom kollat igenom den, och förutsatt att jag känner att jag verkligen vill göra den här Au Pair grejen. Ja då är det ju bara att TUTA OCH KÖÖÖÖÖÖR!


Det blir jättelångt nu, men det lär bli det i början så här. Bara att skita i det eller läsa min skit, take it or leave it.

RSS 2.0