Satisfy my soul
Ligger i sängen och lyssnar lite på Bob Marleys album Legend. Det är nog det bästa albumet som gjorts i musikhistorien. Jag älskar det albumet och helt plötsligt är jag inne på låten Satisfy my soul. Och jag började fundera, blir jag aldrig nöjd? Min själ är aldrig nöjd känns det som, det är som om den väntar på något. Jag vet inte vad, jag liksom letar alternativ men inget tillfredställer sinnet och själen.
Hela den här Au Pair grejen, jag vet inte alltså. Jag vill ge det en chans. Men samtidigt tänker jag om jag vill till Norge och "tjäna" pengar som alla gör där borta. Men vill jag det? Vill jag lägga ner ½-1 år på att bara jobba och få pengar och sen då? Jag har jobbat fram tills nu, jag vill göra något med mitt liv. Jag vill studera, skaffa en utbildning, vara självständig, hitta kärleken, leva, vara oberoende. Smaka på livet, smacka med läpparna och säga mmmmm med en njutning i rösten.
Jag vet inte vad jag vill.. Ibland undrar jag ifall jag bara få något i skallen och ska göra så mycket, men i sjävla verket är det mer av en fantasi än en verklighet, det är aldrig likadant. Samtidigt är det så tråkigt att vara realistisk, det är negativt på ett sätt ibland. Men för mig är nog verklighet lättare att tackla än att bli besviken av den underbara fantasin.
Nä usch, jag är så himla emotionell idag. Det är nog mycket med det som har hänt i Norge. Varje gång jag läser något om det så blir jag tårögd och fylls av vemod, det vrider sig i magen på mig och illamåendet svämmar över mig. Jag kan inte ens tänka mig vad dom som överlevde går igenom, dom har en lång väg framför sig. Jag gick till kyrkan idag och tände lite ljus, det var så skönt. Det var så underbart skönt. Tystnaden var alldeles, exceptionell. Ska gå fler gånger.
Men nu blir det en date med John Blund.
Hela den här Au Pair grejen, jag vet inte alltså. Jag vill ge det en chans. Men samtidigt tänker jag om jag vill till Norge och "tjäna" pengar som alla gör där borta. Men vill jag det? Vill jag lägga ner ½-1 år på att bara jobba och få pengar och sen då? Jag har jobbat fram tills nu, jag vill göra något med mitt liv. Jag vill studera, skaffa en utbildning, vara självständig, hitta kärleken, leva, vara oberoende. Smaka på livet, smacka med läpparna och säga mmmmm med en njutning i rösten.
Jag vet inte vad jag vill.. Ibland undrar jag ifall jag bara få något i skallen och ska göra så mycket, men i sjävla verket är det mer av en fantasi än en verklighet, det är aldrig likadant. Samtidigt är det så tråkigt att vara realistisk, det är negativt på ett sätt ibland. Men för mig är nog verklighet lättare att tackla än att bli besviken av den underbara fantasin.
Nä usch, jag är så himla emotionell idag. Det är nog mycket med det som har hänt i Norge. Varje gång jag läser något om det så blir jag tårögd och fylls av vemod, det vrider sig i magen på mig och illamåendet svämmar över mig. Jag kan inte ens tänka mig vad dom som överlevde går igenom, dom har en lång väg framför sig. Jag gick till kyrkan idag och tände lite ljus, det var så skönt. Det var så underbart skönt. Tystnaden var alldeles, exceptionell. Ska gå fler gånger.
Men nu blir det en date med John Blund.
Love
Ja oj. Det är så mycket tankar och shit nu för tiden. Mycket som hänt under det gångna året (och det bara juli). För några veckor sen fick min barndomskompis sen 18 är tillbaka reda på att hon hade en tumör i sitt ben. En äcklig jävla tumör som suttit som en äcklig parasit och sugit sig fast på hennes ben. Vidrigt. Nu har hon kommit hem igen i alla fall. Hon hamnade i Lund hos någon specialist, men tumören var godartad, tumören är borta och hon är hemma igen. Inatt sov jag med henne på sjukhuset, så vi hade filmkväll och snackade massa skit.
Min lilla älskling, det behövde hon.
Jag måste ta vara på det här nu, om jag ska åka. Krama om mina nära och kära, berätta hur mycket jag älskar dom. Tänk om jag åker? Gud vad jag kommer sakna alla, speciellt mamma och pappa. Fan vad jag älskar min mamma och pappa, när jag yngre så var det så jobbigt. Men som sagt, det här gångna året har varit en eyeopener för mig. Det har stundvis varit tufft, men Gud vad dom är modiga och duktiga mina föräldrar! I love them so much.
Så många man ska säga hej då till. Ma and pa, syrran, lillebror, mormor och morfar, mina BFFs.
Ja usch. Men jag måste leva lite jag med. Tur att det finns kärlek. Tänk om man inte hade kärlek? Då skulle man säkert inte kunna klassas som människa.
Min lilla älskling, det behövde hon.
Jag måste ta vara på det här nu, om jag ska åka. Krama om mina nära och kära, berätta hur mycket jag älskar dom. Tänk om jag åker? Gud vad jag kommer sakna alla, speciellt mamma och pappa. Fan vad jag älskar min mamma och pappa, när jag yngre så var det så jobbigt. Men som sagt, det här gångna året har varit en eyeopener för mig. Det har stundvis varit tufft, men Gud vad dom är modiga och duktiga mina föräldrar! I love them so much.
Så många man ska säga hej då till. Ma and pa, syrran, lillebror, mormor och morfar, mina BFFs.
Ja usch. Men jag måste leva lite jag med. Tur att det finns kärlek. Tänk om man inte hade kärlek? Då skulle man säkert inte kunna klassas som människa.
Host family letter
Det är typ nästan klart! NÄSTAN, då är jag nästan klar med allt. Fattas verkligen bara referenser och medical report. Sen är jag done and done!
Nu måste jag ju bara tänka på om jag gör det här för min skull, eller för någon annans skull? Shit, jag är så jävla uppe i varv, har varit det sen jag började kolla igenom allt som har med au pair att göra. Jag bara är orolig för stället man ska hamna på, jag vill helst hamna på östkusten, det är lite närmre om det skulle hänga något hemma i Sverige eller på Island med släktingarna (God forbid). Så typ helst, Florida då. Där är det varmt och sköönt året om, sen känner jag lite att det är meningslöst att åka om jag inte hamnar lite där det är varmt, kan jag lika gärna vara kvar i Sverige och bo hos mamma och pappa igen.
Nä, usch. Fan vad jag är ytlig! Jag ska ge alla familjer en ärligt chans, shit. Jag vill veta hur det kommer att se ut, när man typ blir kontaktad av familjen och allt sånt. Det måste vara jättespännande! Mmm ber till Gud att det blir på östkusten!
Dear God please give me a real nice host family on the east coast of America. Thank you, yours sincerely
Eva
Nu måste jag ju bara tänka på om jag gör det här för min skull, eller för någon annans skull? Shit, jag är så jävla uppe i varv, har varit det sen jag började kolla igenom allt som har med au pair att göra. Jag bara är orolig för stället man ska hamna på, jag vill helst hamna på östkusten, det är lite närmre om det skulle hänga något hemma i Sverige eller på Island med släktingarna (God forbid). Så typ helst, Florida då. Där är det varmt och sköönt året om, sen känner jag lite att det är meningslöst att åka om jag inte hamnar lite där det är varmt, kan jag lika gärna vara kvar i Sverige och bo hos mamma och pappa igen.
Nä, usch. Fan vad jag är ytlig! Jag ska ge alla familjer en ärligt chans, shit. Jag vill veta hur det kommer att se ut, när man typ blir kontaktad av familjen och allt sånt. Det måste vara jättespännande! Mmm ber till Gud att det blir på östkusten!
Dear God please give me a real nice host family on the east coast of America. Thank you, yours sincerely
Eva
Is this really what I want?
Häromdan fick jag ett ordentligt ryck (förvånad någon?), mycket p.g.a en person som jag endast kunde drömma om skulle påverka mig, om att göra en tid som Au Pair ev. i USA.
Jag har valt STS (om jag nu åker) har hört mycket gott om dem, dessutom en tjej jag fick prata med, Malin, ringde upp mig redan DAGEN EFTER. Grymt trevligaste personen jag pratat med när det koommer till sånt här.
Det är bara lite funderingar kring hela det här. Nu är det väl så för alla nyblivna/blivande Au Pairer. Min största fundering är pengar? PENGAR! PENGAR PENGAR! $$$$$$$$$$$$$ ELLER ££££££££££! Alla valutor är ju välkomna.
Jag har ett sånt pirr i magen att jag vet inte vad! Det är mycket som magen pirrar för, men det här är som ett kärlekspirr, ni vet det där jobbiga kärlekspirret som spökar en dag in och dag ut. Det finns där när du vaknar och det finns där när du vill somna. Grejen är bara den. JAG ÄR INTE KÄR!
Ja fy fan. Jag måste nog skriva ner det jag är orolig för, annars kommer det här inte att gå. Jag vill kunna vara ärlig, så jag funderar på om man ska vara anonym eller helt enkelt mänsklig och visa att det finns fler som jag..
Det är så mycket som snurrar i min skalle just nu, inte ens låten SNUURRAR I MIN SKALLE makes a fucking sense.
Nåja, här sitter jag Eva, 22 år och funderar på att bli Au Pair. Är det så att jag börjar bli gammal? Or is it this something up in here?!
Jag har valt STS (om jag nu åker) har hört mycket gott om dem, dessutom en tjej jag fick prata med, Malin, ringde upp mig redan DAGEN EFTER. Grymt trevligaste personen jag pratat med när det koommer till sånt här.
Det är bara lite funderingar kring hela det här. Nu är det väl så för alla nyblivna/blivande Au Pairer. Min största fundering är pengar? PENGAR! PENGAR PENGAR! $$$$$$$$$$$$$ ELLER ££££££££££! Alla valutor är ju välkomna.
Jag har ett sånt pirr i magen att jag vet inte vad! Det är mycket som magen pirrar för, men det här är som ett kärlekspirr, ni vet det där jobbiga kärlekspirret som spökar en dag in och dag ut. Det finns där när du vaknar och det finns där när du vill somna. Grejen är bara den. JAG ÄR INTE KÄR!
Ja fy fan. Jag måste nog skriva ner det jag är orolig för, annars kommer det här inte att gå. Jag vill kunna vara ärlig, så jag funderar på om man ska vara anonym eller helt enkelt mänsklig och visa att det finns fler som jag..
Det är så mycket som snurrar i min skalle just nu, inte ens låten SNUURRAR I MIN SKALLE makes a fucking sense.
Nåja, här sitter jag Eva, 22 år och funderar på att bli Au Pair. Är det så att jag börjar bli gammal? Or is it this something up in here?!
