Steg 1 och efterföljande
Ibland så är det bara första steget som räknas, för vem orkar hålla på det resten som kommer? Ja, mitt första steg var ju efter jag fått en light-bulb moment och började googla på nätet.
Jag kollade varenda jävla organisation, Peek-a-boo (I see you!), STS, SI och Cultural Care. Jag satt med mitt kollegieblogg, kluddade så IN I. Och det hjälpte ju, väldigt mycket, ganska skönt att se en klar blick mitt i allt kludd. Lite utav en uppenbarelse faktiskt.
Och den lyckliga blev ju STS som jag, förmodligen, ska lägga ner mina svett-och tårar pengar på. Dom kändes bäst, och vilken kontakt man fick av dem med. Inte alls pushigt, jag måste bara säga att jag kollade på utbytesprogram med EF eller i alla fall ha ett College year där borta, shit my britt säger jag bara! Tjejen som ringde var inte alls intresserad av att lyssna på mig, mmmmm du kanske vill ha det här? Trots flera påpekelser från min sida så var det inte ett enda intressant.
Men Malin från STS, vilken härlig tjej. Ge henne löneförhöjning ASAP, hon var SÅÅÅÅ trevlig, gav synpunkter, var konkret och kom med förslag och gav mig ALL information jag behövde. Och det är där det hela började. Nu ska jag fundera lite, det är ju ändå mycket pengar som står på spel. Så det jag gör nu då (jag vet inte om man får göra det, FÖRLÅT STS OM NI LÄSER DET HÄR), jag skriver min ansökan då den som STS ska godkänna då. Och när den är klar och dom kollat igenom den, och förutsatt att jag känner att jag verkligen vill göra den här Au Pair grejen. Ja då är det ju bara att TUTA OCH KÖÖÖÖÖÖR!
Det blir jättelångt nu, men det lär bli det i början så här. Bara att skita i det eller läsa min skit, take it or leave it.
Jag kollade varenda jävla organisation, Peek-a-boo (I see you!), STS, SI och Cultural Care. Jag satt med mitt kollegieblogg, kluddade så IN I. Och det hjälpte ju, väldigt mycket, ganska skönt att se en klar blick mitt i allt kludd. Lite utav en uppenbarelse faktiskt.
Och den lyckliga blev ju STS som jag, förmodligen, ska lägga ner mina svett-och tårar pengar på. Dom kändes bäst, och vilken kontakt man fick av dem med. Inte alls pushigt, jag måste bara säga att jag kollade på utbytesprogram med EF eller i alla fall ha ett College year där borta, shit my britt säger jag bara! Tjejen som ringde var inte alls intresserad av att lyssna på mig, mmmmm du kanske vill ha det här? Trots flera påpekelser från min sida så var det inte ett enda intressant.
Men Malin från STS, vilken härlig tjej. Ge henne löneförhöjning ASAP, hon var SÅÅÅÅ trevlig, gav synpunkter, var konkret och kom med förslag och gav mig ALL information jag behövde. Och det är där det hela började. Nu ska jag fundera lite, det är ju ändå mycket pengar som står på spel. Så det jag gör nu då (jag vet inte om man får göra det, FÖRLÅT STS OM NI LÄSER DET HÄR), jag skriver min ansökan då den som STS ska godkänna då. Och när den är klar och dom kollat igenom den, och förutsatt att jag känner att jag verkligen vill göra den här Au Pair grejen. Ja då är det ju bara att TUTA OCH KÖÖÖÖÖÖR!
Det blir jättelångt nu, men det lär bli det i början så här. Bara att skita i det eller läsa min skit, take it or leave it.
Kommentarer
Trackback
